Gamay är den blå druvan som står för bara några få procent av den totala produktionen. Druvan Chardonnay har också sitt ursprung härifrån. Byn Chardonnay ligger här och vägskyltarna med namnet ger utrymme för dubbel tolkning. En butelj från denna by med märkningen Chardonnay på etiketten beskriver det geografiska ursprunget och inte druvan det är gjort av även om det dessutom är på det viset.

Mâconnais har en lantlig karaktär och en djup tradition med vingårdar som levt i generationer och som fortfarande är familjeägda. Man är stolt över sitt ursprung och sina viner och inte ett dugg imponerade av vad som kollegorna lite längre norrut i det mer berömda Bourgogne producerar. Tvärtom så uttrycker man stolthet för områden som Pouilly Fuissé, Pouilly-Vinzelle och Saint Veran. Namn som vi inom snar framtid kommer att ses klassificerade som Premier Cru. Processen för att få en Cru-status är igång och har varit så under lång tid men ambitionen har kommit upp till ytan igen. För att en by skall klassas som ett Cru-område måste det ge viner med särskild karaktär. Det blir ett kvalitetserkännande som odlarna längtar efter i alla fall för de som ambitiöst vill lägga mycket energi i sitt arbete för att öka kvalitén på vinerna.

Genom området flyter floden Saone och vingårdarna ligger en bit upp på slänterna från floden där jordmånen är en mix av olika sorters krita och kalk som är blandat med lera. Den mest kalkrika jorden finns på de högre altituderna och ju mer kalk desto mer mineral i vinerna. Ja så kan man generalisera det hela om man vill göra det enkelt för sig. De bästa vinerna kommer från de kalkrika jordarna utan undantag. Potentialen att göra riktigt bra viner här har lockat hit flera av de stora vinhusen i Beaune att göra investeringar i mark för att ha alternativ till sin traditionella vinportfölj. Marken här kostar en spottstyver av vad de är vana vid och med sina välfungerande produktionsrutiner gör de viner med hög kvalitet.

Parallellt med dessa drakar fortsätter de lokala småskaliga familjejordbruken att utveckla området med ny teknik, renare vingårdar och bättre utbildade vinmakare. Man möter utan undantag familjemedlemmar vars historia i Mâconnais går tillbaka i flera sekler och de är av olika karaktär. Det är aristokrater som passar in bland noblessen. Vi finner affärsmännen som handlar med släktens viner eller druvor och jobbar med internationella kontaktnät. Så finns det också de vanliga jordbrukarna med jord under naglarna och som lite blygt förklarar att deras marker producerar väldigt bra viner.

Det faktum att det är mestadels småbrukare som håller till här innebär att man bryr sig mycket om sina jordar och ekologisk odling eller näst intill är det genomgående odlingssättet. Biodynamiska odlingar finns det också frekvent och det är intressant att visuellt inspektera odlingar. Hos Bröderna Richard och Stephan Martin på Domaine de la Croix Senaillet i Davaye upplever man kontrasten mellan de olika odlingssätten i en vingårdsvandring. Deras granne odlar helt traditionellt och marken är alldeles bruna av visset ogräs som blivit besprutat för någon vecka sedan. Richard’s biodynamiska odlingar har en del ogräs och små fina vita blommor som vittnar om en hälsosam jord som bara har blivit mekaniskt ogräsbekämpad med en harv. Han är helt främmande för att odla sina viner på något annat sätt än det som han gör nu. Det är lite mer arbete i början men efter några år har man vinstockar som är motståndskraftiga mot sjukdomar och som ger druvor med mycket karaktär.

Ett vin från Mâconnais av normal kvalitet är som bäst två till åtta år efter buteljering. Bättre viner kan vara längre än så. Mycket längre! I dammiga källare hittade jag viner från tidigt 1950-tal och de var inte bara ditlagda för att de skulle se fina ut. På Domaine de la Bongran har man en filosofi att inte sälja sina viner förrän den är färdiga för konsumtion. Just nu säljer man årgång 2004 men har flera äldre viner i sina gömmor klara för leverans till restauranger och trogna kunder. Förutom de vanliga bordsvinerna gör man också söta sent skördade viner och viner med botrytis från de årgångar som naturen erbjuder detta.

Jean Thévenet är den som för familjetraditionen vidare och har gjort vinerna sedan årgång 2000. ”Skall man visa var terroiren kan prestera i ett vin måste det vara några år. Därför väljer vi att inte sälja våra viner förrän de har nått det stadiet. Så har vi alltid gjort!” Förutom vanliga bordsviner lyckas de ungefär vart femte år få botrytisangrepp i en del vingårdar vilket gör att de kan göra dessa alldeles utmärkta dessertviner.

Nicolas Maillet i Verzé får representera den lille odlaren. Han är ett naturbarn som efter sin önologutbildning tog över efter sin far och istället för att leverera vinerna till kooperativet buteljerade dem under eget namn. Han har bara 6 hektar som odlas biodynamiskt och har inag ambitioner att bli större. Han vill känna till varenda vinstock och vinerna skall reflektera marken utan kompromiss. ”Jag vill odla vin och göra vin. Sitta i flygplan och åka världen runt för att sälja mina viner tilltalar mig inte alls. De 60.000 buteljer som min lilla mark producerar lyckas jag sälja utan några extra marknadsföringsinsatser.”

Vinerna från Mâconnais görs med mycket små inslag av ek och har som ett generellt kännetecken aromer av citrus, päron och friska äpplen med en del oljighet. Mâconnais är ett distrikt som man kan dra sina blickar mot om man vill ha en vit Bourgogne men inte så gärna vill spendera många hundralappar på. Som man till exempel måste göra för vinerna från Côte de Beaune och Côte de Nuits. Mâconnais är också ett område som är charmigt att besöka med ett landskap med tjusiga vyer av ett livligt blandat jordbruk. De många små byarna ligger tätt och tiden tycks ha stått still här. Det är inte svårt att hitta en liten lokal restaurang som serverar bra mat som är minst lika traditionell som vinerna.
 

Här kan du läsa mer om Bourgogne:
Ung vinmakare i Domaine Sainte-Barbe - Domaine des Chazelles