Annons
Bloggar > Buteljerad poesi > Den fula men trevliga ankungen från Rioja.

Den fula men trevliga ankungen från Rioja.

Vintips Dagens första butelj var så gräsligt ful att jag fick en tvångstanke under det senaste besöket senaste på vårt högtravande monopol . Flaskan hamnade i korgen helt enkelt. Bra prisläge, inte så mycket att förlora.
Viner från Rioja, jag får inte riktigt grepp om deras storhet.  Jag kanske inte har genomsökt terrängen med ljus och lykta men varken det moderna eller traditionella hantverket har lyckats övertyga mig. Visst har det provats bra vin från området men moget som ungt, dyrt eller billigt, något riktigt knäckande har inte passerat denna strupe. Dagens tips har lovordats i kanaler som undertecknad oftast inte lyssnar på, de blandar lite för mycket högt och lågt om man säger så. 
 
Jag gillar inte benämningen ”grillvin”, det är något obehagligt kommersiellt över det. Tillbehören är oftast smakmässigt framträdande i anrättningarna och då får man utgå från dem.  Är det subtilt med syra, krämigt och stort eller kryddigt, samma regler som i all övrig matlagning. I kombination med vin är den rostade paprikaröran viktigare än den grillade kycklingen. Det finns dock en del viner som bemästrar vad de små kolbitarna gör med maten bättre än andra. Deras smakprofil och struktur passar helt enkelt bättre för ändamålet.  Detta är ett sådant. 
 
Initialt känns det bra, balansen mellan de relativt väluppfostrade tanninerna, fruktprofilen och syran är där. Det är seriöst i sin tonåriga skrud: Mörk frukt, ceder, kaffe och hintar av volatila drag i doften. Det är stort på paletten, det ångar på i samma personlighet som på näsan. Det här vinet är värt varenda krona, det är snyggt och lätt att uppskatta. Jag får lite problem med en vaniljstinn sötma som tar över hela min analys. Lite som när man lyssnar Henrik Brandao Jönsson, man lyssnar mer på att han säger "liksom" än något annat. Ekfatsparadoxen.
 
 
Och nu över till något helt annat.
Ett häftigt vin är Domaine de la Pépière Cuvée 3. Mitt vackra sällskap tyckte det var väldigt syrligt, alltså lika med inte så gott. Eller lika med väldigt gott. Det är ett vin som dryper av citrusskal, mosade gula päron och en käftsmäll mineralitet.  Jag charmas, det är lite krämigt med en skön touch av sina 3 år på jästfällning, känslan av att dricka ostronskal är förnämlig. Ett matvin som kanske kräver sitt korrekta sälskap för maxad effekt. Nog för att jag uppskattar vinet solo men jag kan inte förneka att det måste vara det optimala sällskapet till ett ostron med en skvätt syra.
 
Tackar!
Dela:
Annons

Kommentera

Du måste logga in för att kommentera.