Här har vi ännu ett bevis på att ingen kan det där med form och färg bättre än naturen själv. Titta på den. Ett underverk! Att den vackra lilla stjärnan dessutom är kryddig och god får man se som en ren bonus.

Stjärnanis är frukten från ett litet, ständigt grönt magnoliaträd som växer i Vietnam, Kina, Indien och Japan. Detta lilla magnoliaträd brister ibland ut i små gulvita blommor, som i sin tur utvecklas till centimeterstora, stjärnformiga, hårda frukter: stjärnanis. De skördas precis innan de mognar och soltorkas sedan. Stjärnanisens frukter består av mellan sex och tolv – oftast åtta – rosettformigt placerade baljkapslar. Varje kapsel innehåller ett långt, gyllenbrunt, platt frö med en jämn glänsande yta. Det är i det godsakerna sitter.

Den eteriska oljan, som traditionellt kallas ostindisk eller kinesisk anisolja, är lättlöslig i 90-procentig alkohol, doftar starkt av söt anis och används till likörtillverkning, parfym och tvål. Om man inte kryddar maten med hela stjärnan förstås. Det gör man ofta i Kina, där stjärnanis är en grundkrydda som ofta ingår i kryddblandningen fem kryddor. I Indien får den lika ofta vara med i garam masala-blandningen. Feta rätter som fläsk och anka trivs bra tillsammans med stjärnanis, men här i Europa använder vi den mest som smaksättare i bakverk, bröd och alkohol.

Det finns de som tycker att stjärnanis doftar som en gammal konfektyrbutik, och att den smakar lite lakrits, lite anis, fast lite bittrare. Men faktiskt är den inte ens släkt med vanlig anis. Man ska dock komma ihåg att använda stjärnanisen med måtta, för den är stark – en stjärna räcker långt. Ibland kan det räcka med att titta på den för att känna sig lycklig.