Konserverade ärtor, eller ärtor och morötter, fick bli »grönsaken« till många middagar under vinterhalvåret på 50-, 60- och 70-talen. Efterhand som vi fick tillgång till mer exotiskt grönt så hamnade ärtan på trist-listan.
Men vågen har vänt. Närodlat är finfint och plötsligt inser vi stolt att den sydsvenska myllan längs den 56:e breddgraden är en perfekt terroir för den gröna ärtan. Knappt någonstans i världen blir den bättre än här. Findus i skånska Bjuv ordnar ärtsafarier under ärtskörden och biljetterna brukar snabbt ta slut.

Den gröna och den gula ärtan är samma växt, Pisum sativum, men den gröna skördas omogen och behandlas som en grönsak. Den gula skördas mogen och torkas. Innanför skalet består ärtan av två halvor, och man kan även köpa så kallade split peas, som är skalade, torkade ärtor.

Ärtan är en urgammal kulturväxt. Vid utgrävningar av kung Priamos palats i Troja har man funnit en kruka med 180 kilo ärtor som hållit sig intakta i 3 000 år. I Burma har man hittat ärtor som är nästan 10 000 år gamla. Så bästföredatum för torkade ärtor kan man tydligen ta lätt på.

Den gröna ärtan dyker nu upp i alla möjliga matsammanhang, exempelvis i pesto, i wok eller som basen i en illgrön sås att servera till en bit lax. Gordon Ramsay lagar ärtrisotto och Adam Dahlberg hade med den i sin tävlingsrätt då han kvalificerade sig till kockarnas VM, Bocuse d’Or.

Riktigt lyxig blir ärtan i en Crème Ninon, en soppa med både grädde och mousserande vin.

Som de säger i Bjuv: »Give peas a chance!«